fredagen den 8:e juli 2011

woke up in London yesterday, found myself in the city near picadilly

Jag skulle vilja skriva att livet i Storbrittanien, England, United Kindom är ett äventyr. Att det inträffar nya spännande händelser varje dag, att det alltid finns något att se och uppleva. Men efter sju månader har såklart vardagen kommit ifatt. man jobbar, lika mycket som jag alltid gjort och sliter ut kropp och själ. jag har försökt sysselsätta mig på min lediga tid med att resa runt i landet både ensam och med vänner för att försöka få den där känslan igen av ett nytt liv. detta är inget sorgset inlägg om hur jag önskar att börja om på nytt, snarare en notis om hur snabbt man kan bygga upp ett hem och en vardag.


Jag har flyttat in i en mysig etta, med ett riktigt kök, bra badrum med badkar och en stor trädgård som jag önskar jag haft råd att rusta upp. men med en hyra dubbelt så stor som man hade i Sverige och att man dessutom måste betala council tax för att man bor i landet lever man under enkla förhållanden. det är inte helt ovanligt att man lever på vatten och bröd i slutet av månaden. eller rentav hela månaden när man som nu kostade på sig ett besök till sverige för att fira mor och styvfars 50-årsdag. en underbar resa och det var värt en fattigmansmånad att få träffa dem, resten av familjen och nära och kära.


En liten uns i mig har dock börjat fundera över framtiden på senaste tiden. tror det hade mycket att göra med att en av de personer som känner mig bäst blir mamma inom kort. när nyheten nådde mig blev jag extatisk för hennes skull, kan inte föreställa mig någon som kommer göra ett bättre jobb med att uppfostra ett nytt liv då hon är en kvinna med båda fötterna på jorden, som antagligen kommer föra det vidare till sonen som snart börjar sitt liv. men samtidigt hördes en röst i mitt eget huvud, "är det redan vår tur?" är det redan dags för min egen generation att bli föräldrar, köpa villa, volvo och vovve?


I arbetslivet går allt enligt planen. är kvar på Albert's Table där jag lär mig mer för var dag som går. personalen är helt utbytt, då alla blivit avskedade eller slutat gå till jobbet, men nu är det en yngre generation i köket. med denna förändringen har jag hittat ett gäng nya vänner som jag även träffar på fritiden. och min passion för mat har aldrig varit större än nu, inte jag heller.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar